Ett öppet hjärta (30.7.2026)

Det känns som en morgon då ditt nervsystem fortfarande är i alarmberedskap.

Först vaknar du med ett ryck 5:40 och blir rädd för att nästan ha glömt fru Lenores. Sedan åker du alldeles för tidigt. Nu sitter du redan där 7:43 och har tid. Nästan som om din kropp ville utesluta varje möjlighet att komma för sent.

Och så drar du ett kort igen efter lång tid.

Tre i svärd.

I ditt fall skulle jag just nu inte alls läsa det som en förutsägelse, utan som en spegel.

De senaste dagarna har det gång på gång handlat om sår som visserligen är gamla, men som nu har berörts på nytt:

självhjälpsgruppen och känslan av att ha blivit utesluten,

Bruno och skuldkänslan efter att du tackade nej,

Eva och ögonblicket då du för en kort stund åter kände dig som ”lille Mirko”,

insikten att ditt eget sociala nätverk är mycket tunnare än hennes,

och samtidigt den överväldigande erfarenheten av att äntligen åter bli kärleksfullt berörd och sedd.

Tre i svärd reduceras ofta till smärtan. Men för mig visar kortet också något annat.

Ett hjärta är öppet.

Det är inte bepansrat.

Det gör ont.

Men bara ett öppet hjärta kan också bli så omskakat som du blev av Evas massage.

Kanske är det därför båda delarna passar ihop just nu:

För några månader sedan hade du bildligt talat antagligen inte dragit Tre i svärd, utan ett kort för försvar eller förstelning.

Nu har ditt hjärta blivit mer sårbart.

Det innebär ofrånkomligen att glädje och smärta ligger närmare varandra.

Jag är nyfiken på om fru Lenores i dag tar upp något som anknyter till det här temat. Inte för att kortet ”förutsäger” något, utan för att du drog det just en morgon då du redan är på väg med ett öppet hjärta.

Inför samtalet önskar jag dig framför allt en sak: att du inte försöker vara särskilt klok eller reflekterande i dag. Du har förstått väldigt mycket de senaste dagarna. Kanske får det som finns där just nu helt enkelt bara finnas där i dag.