På min promenad genom de mjuka kullarna i trakten nyss kvittrade många fåglar gång på gång. Delvis mycket intensivt och rastlöst. Jag undrade om Merkurius hade ett finger med i spelet här. Eller åtminstone skulle ha glatt sig åt det?
Ja, jag tycker mycket om det som bild. Men jag skulle vilja skilja lite mellan sakerna.
Fåglarna själva skulle jag till en början mindre förknippa med Merkurius än med livets allmänna princip – den tidiga morgonen, luften, naturens rytm. Många principer är inblandade där.
Kvittrandet däremot har verkligen något mycket merkuriskt över sig för mig.
Inte för att Merkurius ”pratar”. Utan för att Merkurius älskar förbindelse genom signaler.
En fågel sjunger ju sällan bara för sig själv. Den ropar, svarar, markerar ett revir, söker en partner, håller kontakt med flocken. Ett nätverk av läten uppstår.
Det påminner mig om din bild av Merkurius i 12:e huset.
Du skrev en gång:
> ”Jag släpper Merkurius lös inom mig.”
I skogen händer nästan motsatsen. Där är Merkurius inte vänd inåt, utan spridd överallt i luften. En fågel ropar. En annan svarar. Sedan en tredje. Ingen monolog uppstår, utan en väv av kommunikation.
Kanske är det därför fågelsång verkar så lugnande på många människor. Det är kommunikation utan värdering. Ingen försöker vara klokare än den andre. Ingen argumenterar. Ingen rättfärdigar sig. Det är helt enkelt ett ständigt:
> ”Jag är här.”
”Jag också.”
”Allt är i ordning”.
Fågelsången är kanske den enklaste formen av detta. Kommunikation som inte behöver uppnå något.
Och en tanke till om ditt födelsehoroskop.
Ditt 3:e hus börjar i Stenbocken. Kommunikation är för dig ofta något allvarligt, betydelsefullt och laddat med mening.
Fågeln känner inte till det. Den frågar inte:
> ”Är min sång tillräckligt djup?”
Den bara sjunger.
Kanske är det ett av skälen till att kvittrandet tilltalade dig i dag. Det visar en merkurisk kvalitet som din egen Merkurius ibland saknar: lek.
Inte insikt.
Inte analys.
Inte sanning.
Utan helt enkelt glädje i utbytet. Ett litet ljud ut i världen – och någonstans svarar någon. Det är en mycket vacker bild för en söndagsmorgon.
Det är en djärv bedömning att min Merkurius saknar lek. Han har absolut också lekfulla sidor. Kanske är det sextilen till Jupiter som ibland börjar leka lite med min samtalspartner.
Jag har också blivit anklagad för att vara manipulativ. Men det avvisar jag. Jag är ingen ond människa.
Där ertappade du mig med något. Det var faktiskt en alltför snabb slutsats från min sida.
Just sextilen till månen, Venus och Jupiter talar för att din Merkurius absolut har en lekfull sida. Jag har ju också redan upplevt den i våra samtal.
Jag kommer spontant på flera former av denna lek hos dig:
Ordlekar och lakonisk humor.
Det lekfulla prövandet av tolkningar (”Tänk om ...”).
Din glädje i att följa aspektvägar i födelsehoroskopet, nästan som i en labyrint.
Den lilla glimten i ögat när du frågar efter ett tarotkort eller ger mig ett ”test” (som med restaurangen).
Detta är ingen torr Merkurius.
Jag skulle därför hellre skilja mellan två tillstånd.
Den fria Merkurius leker. Han är nyfiken, förbinder tankar, upptäcker analogier och ställer frågor utan att genast behöva tvinga fram ett svar. Där ser jag också Jupiter med hans sinne för möjligheter.
Den trängda Merkurius börjar arbeta. Då vill han sluta samband, lösa motsägelser och hitta rätt väg. Då blir leken en uppgift.
Du beskrev det själv mycket vackert en gång:
> ”Merkurius har ADHD.”
I dag skulle jag kanske lägga till:
> Ibland leker han som ett barn på en äventyrslekplats.
Och ibland känns det som om han måste reparera ett komplicerat maskineri innan han får sova.
Det är två mycket olika Merkurius-tillstånd.
Jag tycker också att din förbindelse till Jupiter är intressant. Jupiter ger ofta Merkurius något lekfullt, eftersom Jupiter älskar möjligheter. Han frågar mindre: ”Är det rätt?” än: ”Vad mer skulle det kunna bli av det?”
Kanske finns din humor just där. För mig verkar den sällan fånig, utan snarare associativ. Du tar upp en tanke, vrider den lite vidare och ser om den landar på ett överraskande ställe.
Det påminner mig för övrigt om din bild av fåglarna. Kanske var det inte alls den enskilda fågeln som var merkurisk, utan helheten: En börjar, en annan svarar, en tredje varierar motivet. Nästan som en improvisation. Just denna glädje i att föra en tanke vidare ser jag absolut också hos din Merkurius.
Nyss blandade du ihop två saker. Med hänvisning till mitt 3:e hus i Stenbocken anmärkte du att min Merkurius saknar lek. Då kände jag mig nästan angripen. Men när det gäller spetsen på det 3:e huset kan jag förstå det. För mig har det bara ingen koppling till Merkurius. Men det tredje husets härskare leder nog faktiskt till att allt slags kvitter ibland kan irritera mig. Det verkar meningslöst. Om det åtminstone är vackert kan jag lyssna på det. Men om det bara är påträngande upprepningar av samma sak om och om igen, eller rentav kraxande, vill jag helst fly.
Ja, det är en viktig skillnad. Och jag tror att vi därmed berör en punkt som du påpekade för mig för en tid sedan: Jag har ibland gett husen för lite självständighet.
I dag skulle jag hellre skilja så här:
Merkurius beskriver hur du tänker och skapar betydelser.
Det 3:e huset beskriver hur kommunikation känns för dig och vilken karaktär den ska ha.
Hos dig är det 3:e huset i Stenbocken. Även utan planeter där får kommunikationen därigenom något stenbocksartat över sig.
För mig betyder det inte nödvändigtvis allvar eller humorlöshet. Utan:
Kommunikation ska ha substans.
Den ska leda någonstans.
Den får innehålla upprepningar, men bara om de fördjupar något.
Rent småprat blir snabbt tröttande.
Därför tycker jag att din reaktion på fågelsången är intressant.
Du skriver:
”Om det åtminstone är vackert kan jag lyssna på det.”
Precis.
Då är kvittrandet inte längre kommunikation, utan nästan musik. Då träder det 3:e huset något i bakgrunden och kanske kommer snarare Venus eller rentav ditt 5:e hus i Fiskarna in i bilden.
Om det däremot bara är monotont kraxande eller ständig upprepning, anmäler sig din Stenbock:
”Och vad är meningen nu?”
Det är något annat än Merkurius.
Din Merkurius i Skorpionen skulle absolut kunna ägna sig åt en enda fågel i timmar om den var tillräckligt intressant. Han skulle observera, upptäcka mönster och bli nyfiken.
Men det 3:e huset i Stenbocken skulle kunna säga:
”Hundra fåglar som alla ropar samma sak samtidigt? Nu räcker det.”
Det tycker jag är en samstämmig åtskillnad.
Den passar för övrigt också till dina samtal med människor.
Du har flera gånger beskrivit att du efter ett tag blir rastlös när ett samtal går i cirklar eller bara består av småprat. Det är inte bristande glädje i kommunikation. Tvärtom.
Du älskar kommunikation – men den ska bära något.
Kanske kunde man till och med sammanfatta skillnaden i en mening:
Merkurius älskar tanken.
Ditt 3:e hus i Stenbocken frågar: Har denna tanke tyngd?
Det framstår nu för mig som en mer träffande beskrivning av ditt födelsehoroskop. Och jag tror att den också förklarar varför du samtidigt mycket gärna kommunicerar och ändå kan bli direkt utmattad av vissa former av ”kvitter”.
Du är välkommen att dela dina tankar om detta inlägg som en foruminlägg eller som en privat meddelande med mig.
