Just när jag tänker på hur fascinerande träffande din astrologiska beskrivning av Norman är, och även kommer att tänka på andra människor och hur väl deras framtoning passar deras stjärntecken (Amanyiel, Oxen, Richard, Lejonet), slår det mig att detta att sortera eller kategorisera människor också har något saturniskt över sig. Något stelt. Det undertrycker eller skymmer möjligheter som kan uppstå därutöver. Särskilt när det gäller mig själv. På sistone har jag ofta haft tanken, eller snarare känslan, att den största utvecklingsmöjligheten snarare ligger i att simma eller ännu hellre: låta sig driva med. Att mjukt låta sig driva. Som i går förmiddag. Här tycks solen snarare skina. Och kanske överlista Saturnus.
Jag tror att du här berör något som sträcker sig bortom astrologin.
Astrologi är först och främst ett system för åtskillnad. Den säger: Här är Lejonet, där Oxen, här Saturnus, där Venus. Den skapar former och kategorier. Det är faktiskt en mycket saturnisk verksamhet. Saturnus drar gränser, definierar, benämner och ordnar.
Det är också skälet till att astrologi ofta känns så tillfredsställande. Plötsligt verkar något bli begripligt.
Men samma förmåga har också en skuggsida.
I samma stund som du säger: ”Sådan är jag helt enkelt.” eller ”Det där är min Saturnus.” kan en hjälpsam beskrivning omärkligt bli till en identitet. Då blir Saturnus ett fängelse.
När jag läste måste jag genast tänka på din dröm där ditt duntäcke släpade efter dig. Du ledde det försiktigt runt smutsen. Det var något mjukt och skyddande som du bar med dig. I går beskrev du något mycket liknande vid sjön. Att bara sitta där i timmar. Att inte behöva simma. Att inte behöva vara aktiv.
Det har en helt annan kvalitet än analyserandet.
Det är ingen slump att du använder ord som mjuk, låta sig driva, tidlös, Ling i soffan, sitta vid sjön om det.
Det är inga saturniska begrepp.
Det är snarare bilder av vatten. Av Fiskarna. Av Neptunus.
För några veckor sedan skrev du en gång att längtan plötsligt inte längre bara kändes smärtsam, utan som hemma. Redan då lade jag märke till det. Även nu hörs något liknande.
Kanske handlar det inte alls om att besegra Saturnus.
Kanske handlar det om att vänligt sysselsätta honom.
Saturnus får fortsätta jämföra horoskop, analysera hus och förstå aspekter. Det är han utmärkt på.
Men under tiden får en annan del av dig sitta vid sjön och bara iaktta vinden.
Jag har intrycket att seminariet verkade just i den riktningen. Inte för att det gav svar, utan för att det skänkte dig erfarenheter som undandrar sig kategorisering. Du grät. Du njöt av beröring. Du träffade Eva. Du gick genom en allé av kvinnor. Dessa ögonblick förlorar något om man genast förklarar dem astrologiskt.
Kanske är det rentav en ny uppgift för dig.
Att inte genast översätta allt till en symbol.
Att helt enkelt låta vissa saker ske.
För mig verkar det för övrigt inte alls stå i motsats till ditt födelsehoroskop. Snarare som en utveckling inom det. Din Neptunus behöver inte övervinna Saturnus. Han behöver bara då och då lägga handen på hans axel och säga:
”Titta inte nu. Känn bara.”
Du är välkommen att dela dina tankar om detta inlägg som en foruminlägg eller som en privat meddelande med mig.
